Under den här tiden när allt detta pågick, var jag väldigt arg och ledsen.

Jag var på botten och när jag väl träffade min familj eller vänner var jag arg, inte på dem, utan på mig själv som inte vågade berätta vad jag genomgick.

Jag mådde så dåligt så jag hade tankar om att ta mitt liv, för jag var fast i en bubbla där ingen såg vad som pågick, och där jag varje dag var tvungen att låssas som om att allt var bra.

Jag gråter mig till sömns nästan varje kväll och jag kan bli väldigt ledsen över ingenting.

Tankar och bilder av det som hänt dyker upp när som helst och minsta lilla som påminner om det här, kan vara en låt bara, så blir jag ledsen. Kvällarna är värst när alla tankarna kommer.

Jag blir arg på mig själv som inte kunde låta bli honom efter första otroheten, hade jag inte blivit så hjärntvättad hade jag inte fått gått igenom allt det som jag varit med om.

Ett dåligt beslut som fick år 2013 blev ett helvete för mig.

Det känns bra att få skriva om allt, det är ett steg i proccessen av att lämna allt bakom mig.

Få ut allt jag har inombords, alla tankar och dåliga minnen, för att vara ett steg närmre till att kunna gå vidare.

Jag har svårt för att bara sitta hemma om kvällarna för då kommer tankarna. 

Därför har jag börjat gå ut mycket med mina vänner för att försöka få bort mina tankar genom alkohol, vilket jag egentligen vet absolut inte är en lösning.

Men denna vecka har jag varit hemma varje kväll, efter jobbet har jag åkt hem och lagt mig i soffan och läst en bok eller sett en film. Även igårkväll och ikväll. Första helgen på väldigt länge som jag är hemma. Det tycker jag är ett stort steg. 

Det är ett stort steg mot att kunna få leva mitt liv igen, och att kunna vara hemma om kvällarna utan att behöva vara omringad av vänner och alkohol.

En tanke som hjälper mig upp när jag börjar känna mig nere eller deppig, och som hjälper mig att le är att "jag har världens finaste systerdöttrar som behöver en glad och lekfull moster, de är mina ögonstenar och jag ska inte lägga energi på dåliga tankar när jag istället kan tänka på dem".

Låter klyschigt men jag ska ta mig tillbaks till mig själv igen, jag ska leva mitt liv igen, starkare än någonsin.  

Några dagar efter att jag tagit tillbaka honom efter hans första otrohet, så kände jag att jag orkar inte vara i ett sånt förhållande för tilliten på honom hade sjunkit till 0.

Jag gjorde slut, och samma kväll började det.

Jag började få sms av honom med grova hot, där det stod att han skulle se till att jag aldrig mer skulle kunna gå, och att jag skulle få en plågsam död osv.

Även hans kusin började smsa mig med hot och även utpressning av pengar.

Jag tog inte de här på allvar först, men när jag började få sms om att han skulle slå ihjäl min bror, då blev jag riktigt rädd.

Jag berättade för mina föräldrar och eftersom de var så grova sms att jag inte vågade gå till skolan eftersom han befann sig där, så fick jag sitta i ett möte med mina två rektorer, mina föräldrar och en polis och en polisanmälan gjordes på hot och utpressning.

Som jag nämnde tidigare så kunde han manipulera mig.

Den här gången fick han mig att lägga ner anmälan och ta tillbaka honom, jag blev fullständigt hjärntvättad och vet nu inte hur jag tänkte.

Vi blev tillsammans igen och fullkomligt hjärntvättade mig. När jag tänker tillbaka på det nu så känner jag inte igen mig själv.

Han fick mig att ta avstånd från min familj, han fick mig att börja bråka med mina vänner och han började ha fullständig kontroll över mig.

Han ändrade lösenord på min facebook så han skulle kunna kontrollera den, och raderade alla mina killkompisar, även mina bröder.

Ibland ändrade han lösenkod på min mobil så jag inte skulle kunna höra av mig till någon. 
Jag var hjärntvättad och vågade inte säga emot vad han än bad mig om.

Jag satt tålamodigt hemma och väntade på honom medans han gick till jobbet och raggade på tjejer.

Jag vågade inte säga emot när han smsade från min telefon till mina vänner och låssades vara jag.

Jag vågade inte tjafsa emot när han sa att jag inte fick gå ut med mina vänner utan fick sitta hemma själv istället.

En gång tänkte jag överraska honom och komma hem till honom utan att han visste om det, jag hade egen nyckel dit och hade köpt med mig mat.

När jag kommer innanför dörren ser jag tjejkläder. När jag kommer in i sovrummet ligger han där medans en tjej rider av honom.

Jag blev jättearg och jätteledsen och började gråta. 

Han drar ut mig i köket och knuffar in mig hårt i väggen så jag ramlar omkull och sedan sparkar han mig, för han sa att jag borde ringt honom först och inte bara kommit dit.

När han tillslut slutade och gick tillbaka in i sovrummet, låg jag kvar på köksgolvet och var helt paralyserad och chokad. 

Jag hade ont i ryggen, armarna, revbenen och huvudet men vågade inte ringa någon eller polisanmäla eftersom han sa att om jag gjorde de skulle jag inte leva nästa gång.

Flera gånger i veckan tog han droger. Sniffade och rökte. Varje gång blev han våldsam och det slutade med att han tog ut det på mig. 

Min bal dansade jag med en annan kille. och den blev ett helvete.

På balkvällen kom han dit, full, och började bråka med alla mina killkompisar och började skrika könsord åt mig.

Jag började gråta för jag visste att det skulle sluta med slag.

Jag berättade inget för någon om det här utan låssades att jag hade haft en jättebra kväll ändå, även fast jag bara ville skrika rakt ut.

Min studentvecka blev likadan.

Jag fick inte göra någonting på min studentvecka, utan fick sitta i hans lägenhet istället. 

På studentdagen smsade han och ringde var 10e minut för att se vad jag gjorde och jag fick skicka bilder på var jag var.

Kl. 23 kom han dit och drog med mig hem. 

Jag ångrar både min bal och student och vill inget hellre än få göra om dem och njuta denna gång.

Tillslut fick det vara nog.

Efter ett antal fler otroheter och slag så orkade jag inte mer.

Jag gjorde slut en gång för alla, men det blev inte lätt. Han hörde av sig hela tiden och lät mig aldrig vara ifred. 

Han låg med tjejer som jag trodde var mina "kompisar", bara för att jävlas med mig.

Idag, några månader senare, har jag blockat hans nummer. 

Jag har också ringt polisen och tipsat om hans drogmissbruk, var han förvarar det och vem som langar. 

Efter det samtalet mådde jag så bra.

Nu gör jag allt för att försöka glömma allt som hänt, även fast det är svårt. Det hjälper mycket att få skriva om det, att få ut allt som man hållt inne så länge. 

Innan det här var jag alltid tjejen som sa att jag aldrig skulle låta en kille kontrollera mig eller behandla mig illa. 
Det visar bara att vem som helst kan hamna där.

Jag har en gång vart där, och ska aldrig mer dit för nu ska jag ta överhand i mitt liv igen.

I september 2012 träffade jag en kille som jag föll pladask för. I november blev vi tillsammans och jag var på rosa moln. Allt var helt underbart och vi skulle dansa min bal tillsammans. 

Men, 3 månader senare började mitt helvete.

Det som startade allt var att jag fick reda på att han varit otrogen mot mig.

Efter en balträning skjutsade jag honom till bussen som skulle ta honom hem. Han glömde sin mobil i min bil, en tjej som både han och jag är kompis med ringer till honom och jag svarar och förklarar att han glömt telefonen, när jag avslutar samtalet är det meddelanden han varit inne på senast och jag ser ett meddelande överst med ett nummer som inte är sparat och som verkar lustigt.

Jag börjar läsa (vet att man inte ska göra så men jag såg redan när konversationen var oöppnad att det hade med otrohet att göra).

Jag sitter i bilen på väg hem men är tvungen att svänga av vägen för det jag ser är grova sex sms, bilder och filmer där de stönar varandras namn, och, dessutom sms om mig och när de ska träffas.

Den här killen jobbade som bartender och jag visste att tjejer raggade på honom och han sa redan tidigt att hans jobb var att ragga på tjejer och få dem att stanna kvar, vilket jag var lite obekväm med. Men jag trodde aldrig han skulle gå så långt som otrohet.

Smsen visade att de hade träffats medans jag satt hemma i hans lägenhet och väntade på att han skulle komma hem. 
De hade träffats när han sagt till mig att han hade träning.

Hon hade tillochmed smsat "vad gör din tjej nu då"? och han hade svarat "hon är hemma hos mig och väntar men hon tror jag jobbar så jag kan ses till kl. 02".

Det fick mig att bli riktigt förbannad och ledsen. Samtidigt som jag tjöt och skrek så ringde jag upp mina två bästa vänner som hämtade mig och vi satte oss i en bil och körde in till linköping, 3 mil från där jag var.
I bilen skrek jag bara för jag var så arg och den ilskan har jag aldrig känt förut.

Vi gick till baren där han jobbade och där jag visste att han befann sig då. 

Min vänner går in och hämtar honom till mig för jag grät så mycket så jag inte ville gå in, han kommer ut och fattar ingenting. 

Jag ger honom mobilen och ber han dra åt helvete och då börjar han direkt med sina ursäkter och undanflykter. 

Mina vänner som aldrig tyckt han var bra för mig, stod och skrek åt han och jag skrek för jag var så förbannad och när han säger den sämsta ursäkten, att han gjorde det för att visa sin kompis att hon var en hora, så brister det för mig.

Jag ger honom en käftsmäll och går därifrån.

Men, den här killen var bra på att manipulera folk och framför allt mig så han fick mig att ta tillbaka honom för han lovade att "de aldrig skulle hända igen", vilket jag ångrar nu att jag lyssnade på..

Detta var den första otroheten, men det skulle hända ett flertal gånger till.

När jag var 9 år fick jag för mig att alla tjejer i min ålder var mycket smalare än mig. Så varje kväll innan jag gick och la mig, tog jag fram schalar och halsdukar och knöt dem runt min mage, så hårt så jag helst inte kunde andas. När jag sedan la mig i sängen, drog jag åt dem ännu lite hårdare, i hopp om att när jag vaknade skulle jag vara smal. Jag var såklart aldrig smalare när jag vaknade, utan vaknade bara med extrem huvudvärk p.g.a att jag dragit åt dem så hårt så jag inte fått tillräckligt med luft. De hårt åtdragna schalarna och halsdukarna ledde också till att jag fick blåmärken och var jätteöm om revbenen resten av dagen, men varje kväll gjorde jag ett nytt försök i hop om att vakna upp smalare. Detta pågick i 6 år utan att någon visste om det. Om dagarna när jag var i skolan eller bland folk, hade jag alltid bälten under tröjan, åtdragna runt magen för jag trodde att jag skulle bli smalare av det.

Jag var bara 9 år men jag hade aldrig tid till att vara barn och fokusera på att ha kul och leka med mina vänner, jag var för rädd för att de skulle tycka jag var tjock. 

När jag tänker på det här nu, 10 år senare, så tycker jag det låter sjukt och jag förstår inte hur jag kunde plåga mig så som jag gjorde. Att som 9 åring gråta sig till sömns varje kväll för de var så hårt åtdragna så det gjorde ont, är verkligen sjukt.

I 13 års ålder gick jag upp 4 timmar innan jag skulle iväg till skolan.Jag tyckte mina ögon såg så konstiga ut på morgonen så jag gick upp jätte tidigt på morgonen för att hinna få dem att se någorlunda bra ut.

Det fanns dagar då jag inte vågade visa mig för min egen familj om jag inte var sminkad. Jag tyckte jag var så ful och ville inte att min familj skulle skämmas för mig, så jag smetade på allt som gick i ansiktet innan jag gick ner till dem på morgonen.

När jag gick på högstadiet vågade jag aldrig vara med på några klassaktiviteter eller göra något med mina vänner där övernattning var en del av det, för jag ville inte visa mig osminkad, och jag ville heller inte sova med sminket. Så jag hade alltid ursäktar till att inte kunna vara med.

Dessa är bara några av de problemen jag kämpande med på grund av att jag tyckte jag var tjock och ful.

Jag ångrar allt detta nu och önskar jag kunde dra tillbaka tiden och göra allt kul som jag missade. Jag vill inte att någon, inte ens min värsta fiende, ska behöva ha dom tvångstankarna som jag hade.

Därför vill jag på något sätt kunna hjälpa barn och ungdomar som är i liknande situationer eller en gång har varit där.

Idag har jag bestämt mig för att börja blogga, dels för att hjälpa mig själv, men också för att stärka andra.

Under flera år hade jag riktigt stora problem med mitt utseende och kropp. Jag tyckte jag såg jättekonstig ut och var för tjock och tog till drastiska åtgärder.

I flera månader hade jag ett förhållande, ett helvetes förhållande, där jag inte vill att någon ska hamna. 

Därför, har jag valt att börja blogga om detta för att barn och ungdomar ska känna stöd och för att de ska känna att det kommer bli bättre.

Allt tar sin tid men i slutet kommer man vara sin egen bästa vän och hjälte.